Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2011

Det är VI nu…

Det är VI nu, sa jag och lånar ut min bil när hans står på verkstaden. Trots att jag måste cykla även om det regnar. Bara för att få ha honom hos mej. Hos oss. Bara för att det är så självklart att den som bäst behöver bilen ska ha den. För vi är VI nu.

Vi möblerar om och byter rum . Jag rensar i mina garderober och packar ner porslin i flyttkartonger. Så att han ska få plats. Och känna sig hemma här hos oss.

En mamma, en bonuspappa och tre fortfarande ganska så små barn.

Read Full Post »

Min favoritplats

Den här affirmationsbilden har följt mej de senaste åren.

”Jag lever tryggt i nuet med tillit till min förmåga att skapa min framtid”.

Affirmationen har hjälpt mej att släppa mitt kontrollbehov och behovet av trygghet i form av yttre medel. Att skapa trygghet genom pengar på banken, ett förhållande eller med hjälp av någonting annat i omgivningen är ingenting annat än en falsk trygghetskänsla. Så levde jag tidigare. Vilket fick mej att fastna i ekorrhjulet – för gränsen mellan tryggt och otryggt flyttades hela tiden fram.

Idag har jag istället min trygghet inom mej. Jag litar på att jag reder ut de situationer jag hamnar i. Inte nödvändigtvis ensam, men istället för att lägga tryggheten på andra människor är jag nu trygg i att jag har förmåga att skapa vänskapsband och förmågan att be om hjälp. En viktig perspektivförskjutning för mej. Istället för att trygghet är någonting man har så är trygghet någonting jag är.

Efter att under ett och ett halvt år levt utanför samhällets trygghetssystem (jag pysslade med annat än att jobba i mer än 5 år), skild med ansvar för tre barn och med ett timvikariat kan jag slå fast att jag faktiskt inte känt mej otrygg – trots att just detta var mina stora trygghetspelare tidigare (min man, samhällets skyddsnät, ett fast jobb).

Och det var inte alls detta som det här inlägget skulle handla om…eller kanske ändå…

Efter turliga fastighetsaffärer har jag snart en stor slant på banken. Att investera dem i vårt nya hus skulle ju vara bra. Mindre lån ger ju en lägre boendekostnad och en större frihet. (Eller trygghet för den delen.)

Men så var det TRÄDET. Det fina trädet i min affirmation. Mamma sa att två tomter var till salu i mitt öländska paradis. Och det första jag fick se när jag kikade in på hemnet var just TRÄDET. Tomten ligger precis där  jag älskar att vara. (Nåja, 250 meter därifrån.)

Hur galet är det inte att lägga alla sina pengar (och en del av blivande sambons) på en tomt just som man ska till att renovera ett hus? Men det pirrar i magen och det måste ju bara vara meningen att det ska bli just vår?!

Kan det verkligen vara så att jag har dragit till mej just den platsen? Inte nog med att de flesta av mina affirmationer pryds av bilder från just den kuststräckan. Platsen är även ”mitt mentala rum” som jag drar mej tillbaka till för att hämta kraft, inspiration och harmoni.

Read Full Post »