Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2013

Festfin utanpå.
Sorgsen inuti.

Han fattas mig!

I år står jag själv på tolvslaget. Inga kyssar. Inte ens barnen finns att pussa på.

Firar hos bror med finaste gänget. I år är det dessutom 20-årsjubileum för mig och familjen Karlsson. Tänka sig vad tiden går.

Jag blir väl omhändertagen så det kommer inte att gå någon nöd på mig. Lik förbaskat är jag så ensam som jag aldrig har varit förr.

GOTT NYTT ÅR!

Read Full Post »

Inför det nya året

En lördagkväll med ett par goda vänner och lika många flaskor vin.
Tillbakablickar på året som snart är slut. 
Hon tyckte att det varit ett skitår.
Jag sa att jag tycker att mitt år  varit bra, trots ett väldigt dåligt slut.

Jag tänker efter. Jo, så är det faktiskt.
På ett översiktligt plan var det ett bra år. Vi tog vara på varandra och kärleken. Njöt av dagarna och varandra. Av att vara en familj. Vardaglig tristess och smågräl ibland förstås. Men att lära sig leva tillsammans när man är två individer i fyrtioårsåldern är inte bara en dans på rosor.

En alldeles underbar sommar. Det är mitt mest framträdande minne av sommaren. Inget stort planerat men många fester i goda vänners lag. En alldeles fantastiskt 40-årsfest hos oss. Många cykelturer in till stan fina sommarkvällar. Med ett restaurangbesök eller kanske ett kvällsdopp. Långa, mysiga samtal i kvällssolen på altanen. Utflykter tillsammans med barnen.

Jag är så lycklig över vår kärlek. Över att jag fått den här tiden med en alldeles underbar man. Kanske just därför saknar jag honom så förfärligt.

2014 blir året då jag återigen ska lära mig att leva på egen hand. Eller, man lever väl alltid på egen hand. Jag ska lära mig att leva utan det självklara vardagssällskapet och hejaropen från någon som tycker att man är finast i världen.

2014 blir också året då jag ska hitta tillbaka till mig själv. Jag tappade bort mig bland anticancerforskning och jostillverkning. Hade varken tid eller ork för egna intressen, eller för egna vänner.

Nu när det blev som det blev ser jag fram emot 2014 med tillförsikt och äventyrslusta.

Read Full Post »

Livet och Måsten

Livet går vidare. Om än inte på samma självklara vis. Nu måste jag själv ta tag i mina dagar om jag inte vill vara ensam. Vilket jag i och för sig ofta vill. Jag har helt lagt ner det där med att bjuda på något när jag bjuder hem någon. Om jag inte orkar i stunden, förstås. Städningen la jag ner för länge sedan (inför besök alltså). Så det är lätt att kasta ut en inbjudan. På fredag blir det tjejkväll hos mej. Med hämtmat. Bland dammråttorna. Om jag inte får lust att svänga ihop något på fredag förstås. Jag tycker ju om att laga mat.

Jag fixar verkligen inte några måsten. Igår rasade hela dagen då svärmor återigen bad om hjälp. Med en till synes enkel sak, men det är ju inte själva utförandet som det hänger på, utan Måstet som uppstår. Eftersom jag tyckte att jag var tydlig med blomvattningen i att jag inte fixar några krav just nu så blev jag så överrumplad av frågan att jag sa ja. Det hela handlade om att hon ville ha hjälp med att betala begravningsblommorna som hon helt glömt bort. När jag sagt ja, så kom hon med ytterligare krav – att det skulle göras igår. Svärmor börjar helt klart bli en energitjuv.

Read Full Post »

Julspelet

Yngsta dottern hade julspel ikväll.

Jag gick dit själv. Lite vemodig. Men även om A levt så hade han nog inte orkat gå på julspel. Den tanken gjorde det hela lite lättare.

Read Full Post »

Vissa låtar finns med både på min gladlista och min ledsenlista.

Lite konstigt, tyckte jag.
Men så tänkte jag efter.

När jag vill vara ledsen lyssnar jag och tänker jag på våra stunder och saknar.

När jag vill vara glad tänker jag på våra stunder och är tacksam och lycklig över det vi fick tillsammans.

När jag inte i förväg har valt stämningsläge kan det bli vilket som.

Den är tudelad, sorgen. Både glad och ledsen på samma gång.

Read Full Post »

PLING!

Äntligen har jag kommit igång med Medveten Närvaro – övningar.
Börjar med kroppsscanning.
Det är så skönt att bara vara.

Read Full Post »

Utredning pågår

– När läkaren pratade med mej fick jag uppfattningen att han var döende, sa kuratorn vid vårt samtal idag. Väl hemma ramlade jag ihop i en hög och storgrät. Mina onda aningar visar sig nog vara sanna.

På torsdagen innan A dog blev vi kopplade till hemsjukvården och en läkare kom och gjorde ett inskrivningsbesök. Både A och jag kände att läkaren inte lyssnade på oss och att hon satte en dödsstämpel på honom. A sa att han hade en infektion, men det avfärdade läkaren. (Han dog i blodförgiftning två dagar senare, så nog hade han en infektion alltid.)

På fredagen ringde kuratorn för att samtala med mej angående barnen och hon sa då att hon fått till sig att vi inte berättat för barnen. Vilket bara bevisade att läkaren inte hade lyssnat ett dugg, för vi hade såklart inte berättat att han var döende eftersom han inte  var det. Däremot var vi noga med att de skulle vara delaktiga i sjukdomsförloppet och berättade läget efter varje röntgen.

Vi beslutade oss för att ringa sjukvården efter helgen för att få en ny läkare som lyssnade på oss och tog oss på allvar.

Tyvärr hann vi inte det, och hela bemötandet av honom när han blev akut sjuk tyckte jag uttryckte att läkaren bedömt honom som döende. Men jag visste ju inte.

Detta har legat och gnagt. Jag har vetat att jag för min egen skull måste begära ut journalerna och ta reda på hur det låg till. Men det är så fruktansvärt jobbigt. Idag pratade jag med kuratorn om detta, och väl hemma igen ringde jag de båda avdelningarna och begärde ut journalerna.

Turligt nog fick jag på cellgiftsmottagningen prata med den sköterska som mest jobbat med A. Hon var mycket tagen och började gråta när jag berättade om hans sista stund. Han var sådan, min A, att han berörde människor.

Nåväl, jag ska få en läkartid hos hans onkolog för att gå igenom det som hänt. Sedan ska jag få en tid på hemvårdsenheten för att prata igenom hans sista dagar.

Det känns skönt att jag äntligen tagit tag i det här. Men väldigt läskigt. Jag ska nog be min vän friskvårdsterapeuten vara med när jag läser journalerna.

Read Full Post »

Older Posts »