Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2014

Förresten…

… börjar bli trött på det här nu. Jag vill leva vidare.

… och samtidigt vill jag vara kvar. För då känns han nära.

Jag gissar att jag inte är färdig förrän jag hittat mitt sätt att leva vidare tillsammans med mina minnen och min kärlek.

Read Full Post »

Lyssnar på musik och tittar på foton.
Behövde verkligen en gråtkväll igen.

Read Full Post »

Borttagen från Facebook

Nu var det dax. För att sprida ut jobbigheterna men ändå slippa gå och fundera över dem så bestämde jag att ta bort A:s Facebookkonto när urnan var placerad i Minneslunden.

Idag var det alltså hög tid. Och det var oförståerligt jobbigt. Han var inget fan av FB, så det fanns inte mycket information på hans konto.

Nu finns inte längre hans älskade bild på min sida. Men jag har fortfarande relationsstatus Gift.

Read Full Post »

Bönhörd

Idag skulle en trevlig bekantskap komma på fika. Men efter tre dagar jobb kände jag i morse att det jag helst av allt ville ha och behövde var en bara-vara-dag.

Det plingade till i mobilen. Fikat inställt p.g.a. sjukdom. Puh!
Rannsakar mig själv: Hade jag annars följt min känsla och ställt in eller hade jag ”kört på”? Förmodligen det senare.

Jag kände tidigare i veckan att jag börjar spinna iväg. Men även positiva saker kan bli för mycket när man som jag för tillfället är lättstressad.

Jag kom att tänka på att jag jobbat mycket med just det här tidigare i livet och hittade ett blogginlägg från okt.-07 om Toppar och dalar. Inser att jag måste jobbat på bra med mig själv, för det är inte mycket jag känner igen idag. 

Jag påminner mej själv om att det viktigaste just nu är att lyssna på magkänslan. Det är en bra signal på hur jag ska agera för att må bra långsiktigt.

Read Full Post »

Pling! Dagens insikt!

Nu kom jag på varför jag tycker att det kändes så skönt och lättande när onkolog Korven berättade att A inte var döende av sina tumörer.

Det ploppar ibland upp tankar som:

– varför låg jag inte kvar hela nätterna och lät honom hålla om mej (efter en stund rullade jag över på min sida för att kunna somna).
– varför satt jag inte hos honom oftare.
– varför pratade vi inte mer med varandra.
– varför var jag inte hemma hos honom på heltid.

Svaret på dessa frågor är:

FÖR ATT VI TRODDE ATT HAN SKULLE LEVA LÄNGE ÄN!

Korven bekräftade att det var så. Vi vaggade inte in oss själva i någon falsk förhoppning utan han var faktiskt på ”bättringsvägen” i och med att tumörerna krympte.

DET känns skönt!

Och förresten så pratade vi mest hela tiden när han inte hade ont eller var inåtvänd eller jag pysslade med nödvändigheter, jag satt ofta hos honom och jag hade precis bestämt att jag skulle vara hemma på heltid. Jag kände mej älskad och jag är säker på att han kände likadant. Och det är ju det som är det viktigaste.

 

Read Full Post »

Det har varit en ledsen dag idag. Kanske för att jag drömde om A i natt. Kanske för att de spelade Flickan och kråkan på radion när jag körde in till jobbmötet i morse (den påminner mig så starkt om hösten). Eller kanske var det för att urnan är på plats i minneslunden.

Fast egentligen spelar det ingen roll vad det beror på. Vissa dagar är sorgen större. Så är det bara.

Jag har ändå haft många goda stunder under dagen:
– Jobbmöte med högt i tak och många glada skratt.
– Snöskottning i vintermörkret med flingor som singlade ner.
– Oväntat besök av sonen som skulle in till stan och kom förbi och slängde i sig en macka.
– Ett lååångt telefonsamtal med en vän.
– Roligt träningspass på gymmet med bra musik och trevliga medtränare.

… och även ett par mindre goda:
– Ett helt paket glutenfria kakor ligger nu i min mage. (Note to self: handla inte när du trött och hungrig och ledsen.) Kakorna är förresten stenhårda och inte särskilt goda.
– Telefonsamtal från Försäkringskassan som avslutades med ett hurtigt ”Va bra. Nu ska du få lite pengar av mej”. Hmmm…. tack…eller?

Read Full Post »

I Minneslunden

Idag fick jag besked om att urnan är placerad i minneslunden. På fredag åker jag dit med barnen och tänder ljus. Kanske blir det en tur ensam innan dess. Jag får se. Han finns ju ändå inte där och i detta kalla vinterväder känns det mysigare att sitta hemma och tänka på honom med tända ljus på bordet.

Det känns ändå skönt att han är på plats. En sak mindre att vänta på.

Read Full Post »

Older Posts »