Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2014

Promenaddejting

En promenad som första dejt är inte strålande för mej av två anledningar.

För det första så tycker jag att det är jättejobbigt att promenera med okända människor, eller snarare människor jag inte känner mej trygg med. Helt enkelt gamla panikångesttankar som spökar. Den här anledningen är dock ingen anledning att undvika promenader, snarare föreslå fler av dem. Det blir ju bra när jag väl går, så att säga.

För det andra så är ögonen det viktigaste för mig hos en man. Och under en promenad ser man inte så värst mycket av dem.

Som igår. Träningskillen verkar vara en jättetrevlig man som var lätt att prata med och vi skrattade mycket. Han verkar väldigt omtänksam och snäll. Och ögonen fick jag ju då inte så mycket span på, men de glimrade till vid ett par tillfällen och när vi sa hejdå så tyckte jag om vad jag såg. Jag kände att jag gärna träffar honom igen för han kan vara något för mig, men om han inte vill gå vidare så gör det ingenting.

Eftersom han frågade om vi skulle träffas så skickade jag idag ett sms och tackade för en trevlig promenad. Han svarade nästan direkt och sedan har vi sms:at under eftermiddagen. Nyss skickade han ett godnattsms.

Vi får väl se hur det hela utvecklar sig, men det känns bra såhär långt.

 

Annonser

Read Full Post »

”Ja, jag tänker då inte bli en sur och bitter gammal nucka som sitter och ångrar att jag inte levde livet”,
Sa jag inte till min mamma men jag hade go lust.

Frågade i helgen om barnvakt på tisdag. Det gick bra. (Fast lite besvärligt var det allt när hon fick reda på vad jag skulle göra.”Det är ju alldeles för tidigt att träffa någon ny. Och tänk på barnen”.)

Egentligen behöver jag ju inte barnvakt för en promenad. Men det känns skönt att inte behöva ta några jobbiga tonårssamtal när man ska göra ett bra intryck…

Tyvärr kunde inte tränarkillen mitt på kvällen, utan det blir en promenad  i senaste laget för barnen att vara själva (med läggning och så). Så jag fick ringa mamma. Suck!

Nu var det plötsligt en jädrans uppoffring.
”Men ja,ja. Det är ju synd om dom stackars barnen om de ska behöva vara hemma ensamma.”

Och plötsligt var hon tvungen att vara hemma till kl 21 för att se på ett tv-program. Det gick inte att se det programmet här.

När jag tyckte att det kanske blir lite tajt med 21 när vi ska träffas kl 19, med tanke på att både hon och jag ska köra en bit på den tiden oxå, så sa hon skitsurt:

”Det är ju du som bestämmer.” Och då tror jag inte att hon menade slutet på promenaden om man säger så.

Jag blev rätt så tvär och då sa hon att hon ju inte vill att jag ska bli sårad. Vilket ju i och för sig är omtänksamt.

Men.

Jag är 40 år. Jag bestämmer själv om jag vill utsätta mig för risken att bli sårad. Jag bestämmer själv om jag vill gå en kort promenad eller sitta en stund och prata om det känns bra. Eller följa med honom hem, för den delen. Så det så!

Pappa dog för 14 år sedan, och mamma har inte velat träffa någon ny man. Vi pratade om det igår, syrran och jag, och konstaterade (lite förvånat – föräldrar är ju alltid lastgamla) att mamma bara var 53 år när hon blev änka. Och hon har överhuvudtaget inte velat (vågat?) träffa någon ny man. Hon kanske ångrar att hon inte tagit chansen på alla dessa år…

Read Full Post »

Dejtinguppdatering

Nu tycker jag att det här med dejtingsidan är ganska roligt, faktiskt. Kanske för att det händer lite grejjer.

* Barndomsgrannen har svarat på mitt mail där jag ber honom höra av sig om hans nuvarande dejt inte blir något. Och inte bara svarat – han bad mig lägga till honom på Kik, så att vi kan hålla kontakten :-). Dessutom kikar han fortfarande in på min sida titt som tätt.

* Träningskillen och jag ska gå på promenad på tisdag. Helt oetiskt har jag kollat runt lite. Min vän T känner igen honom från skoltiden utan att få några negativa minnen. Det är dock inte hennes typ – vilket absolut inte är något negativt omdöme eftersom vi har totalt olika smak och stil när det gäller män. En fotbollsmamma känner honom idag, och hennes man är chef över honom. En väldigt trevlig och snäll snubbe, enligt dem.

* Kulturkillen och jag utvecklar vår mailkonversation så sakteligen och det börjar också bli intressant.

Fortsättning följer…

Read Full Post »

I veckan fick vi ett mail från 11-åringens fotbollstränare med rubriken VIKTIGT!!!

Ett underskrivet papper var tvunget att lämnas in i veckan. Annars skulle dottern inte få spela match. Mailet kom när dottern var hos sin pappa och lappen skulle lämnas in samma vecka. Så jag släppte det såklart.

Igår visade det sig att dottern inte varit på fotbollsträningarna. Jag anade oråd angående lappen och ringde upp exet. Som inte lämnat in någon lapp.

– Men jag har skrivit ut den. Sa han ganska nöjt.

Ehh, duktigt? Sedan var jag tvungen att instruera honom vad han skulle göra (typ ringa fotbollstränaren).

Heelt otroligt!

Read Full Post »

Säkerheten vid dejter

Nu är det andra gången jag får en förfrågan om att byta telefonnummer. Min vana trogen googlade jag och kollade på facebook. Och det känns ju ganska så tryggt när det visar sig att jag cyklar förbi hans hus på väg hem från jobbet. Och att vi har ett par gemensamma vänner på FB… Eller?

Jepp, jag bor i en småstad.

Vad är skillnaden mellan att lämna ut sitt nummer här och att byta nummer på krogen? Här har jag ju chans att checka av att det han sagt stämmer, så det känns faktiskt säkrare.

Nu är det träningskillen som är på hugget. Det blir nog en promenad någon dag framöver, så får vi se om det finns något mer intressant än bara muskler hos honom.

Read Full Post »

Klicket

Jag har funderat lite över det här klicket som gör att man känner en samhörighet med en människa. I mej klickar det ibland till första gången jag möter en människa, antingen vänskapligt, erotiskt eller både och. Och det har ingenting att göra med om jag är lycklig i ett förhållande eller inte (det klickade t.ex. till första gången jag mötte en av A:s vänner, trots att jag var upp över öronen förälskad).

Om det inte klickar kan jag med tiden ändå tycka om en människa, men jag får aldrig den där äkta känslan för denne. På jobbet fastnade jag direkt för några stycken, och nu tycker jag ju om alla, men det är de där med det lilla extra som jag tänker på först.

Efter klicket kommer tanken in. A har en singelvän som det klickade vänskapligt med från första stund. Jag tänker att det skulle vara möjligt att se om den känslan kan utvecklas. Men eftersom jag vet att han har en mörkare sida oxå (med djupa depressioner ) är det ingenting som är aktuellt.

Ibland kan ju tanken ställa till det. Vilket ofta hände i min ungdom. Man har känslan men förnuftet sätter käppar i hjulet. I det fallet skulle det nog för mej kunna vara läge att dejta någon flera gånger.

Och det är ingenting med utseendet, för jag har aldrig haft bildsköna män, utan det där som inte går att ta på.

Read Full Post »

Jag har märkt vid olika kriser att jag är väldigt aktiv i mitt sorg/kris-arbete. Successivt utsätter jag mej för situationer som känns jobbiga och därför behöver bearbetas.

Jag är också analyserande, så efter en exponering (använder begreppet från KBT här) blir jag väldigt inåtvänd. Tänker och känner och funderar. Låter alla känslor komma fram och jobbar aktivt med att komma runt tankar av skam och hur det borde vara. För att komma åt hur det faktiskt är. Till exempel att erkänna för mig själv att jag faktiskt gick och drömde om den dag A inte levde längre, och vad jag skulle göra då.

Det var min kloka vän E som fick mej att uppmärksamma att det nog är det jag faktiskt håller på med nu med dejtingen. I praktisk handling utforskar jag mina känslor och reaktioner omkring ett nytt förhållande. Vilket ju faktiskt är ett sätt att möta och bearbeta sorgen om att vårt Vi inte längre finns, utan att jag måste skapa ett Vi med någon annan.

Det är liksom inte min stil att sitta och rulla tummarna i väntan på Drömprinsen.

Read Full Post »

Older Posts »