Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2014

En impulsiv tänkare

Jag är en människa av den tänkande och funderande sorten. Vill man vara snäll kan man säga att jag är analyserande. Vill man ge det en negativ klang är jag en grubblare.

Jag är också spontan och impulsiv och kan hoppa på saker utan att behöva fundera så mycket på det. 

Motsägelsefullt, tycker vissa. Inte alls, säger jag. Allt tänkande och kännande (till viss del med professionell hjälp) har gjort att jag vet vem jag är. Och då behöver jag inte fundera så mycket i stunden utan kan snabbt fatta ett beslut som blir bra för mig.

Till exempel var det inga problem att tacka ja till en långhelg i husvagn med S och hans syster med sambo. Trots att jag inte känner S så väl än. Jag vet att jag trivs med honom så här långt, jag är nyfiken på hans syster, jag brukar fungera bra ihop med olika typer av människor, har inga problem med att anpassa mig i sådana här situationer och om jag känner att det inte funkar så vet jag att jag vågar bryta upp och ta tåget hem.

Det KAN ju bli helt förfärligt att spendera flera dygn i en husvagn tillsammans med människor jag inte känner. Men jag ser också tillfället att lära känna S närmare och man brukar få en bra bild av en människa när man ser denne tillsammans med familj och vänner. 

Annonser

Read Full Post »

Varför berättar jag inte om hur jag har det mellan gångerna vi träffas? Om hur hans inträde i mitt liv fått sorgen att djupna?

Förutom det uppenbara som att vi träffas vid så konstiga tider att det inte finns utrymme och ork för djupa, förtroliga samtal av den här digniteten, hittar jag svaret i dotterns roman (Cirkeln): ”Att anförtro sig är att göra sig sårbar”.

Jag ger honom bitar av mitt inre som jag känner mig tryggt förvissad om att han kan ta emot. Jag har blivit rädd för att förlora honom. Eller rättare sagt, jag har blivit rädd för vad det skulle göra med mig. 

Jag känner mig inte tillräckligt trygg med honom än. Och jag känner mig svag i mig själv. Därför väntar jag med att berätta det som jag tänker kan få honom att backa tills jag känner att jag kan göra det utan att oroa mig.

Egentligen är det väl alltid så att man berättar om sig själv på det viset. Men tidigare har jag varit fylld av kraft och orkat med att våga visa mig. Vågat göra mig sårbar.

Vi lär känna varandra sakta men säkert. Och varför skynda?

Read Full Post »

Idag känner jag mej märkvärdigt fräsch, lätt om hjärtat och fylld med energi. Som luften efter ett bättre åskoväder. Två dagar med hjärtmuller och tårregn har rensat upp i mitt inre.

Och såklart…ville han bara prata en stund och bestämma när vi ska ses igen. När jag vaknade i morse kändes det så självklart att det var så, och det var det ju.

Read Full Post »

Längtan

Rastlösheten får det att klia i mig. Letar febrilt efter någon att umgås med. Hittar ingen ledig vän. Stoppar öronen fulla med musik. Lägger var sak på sin plats. ”När det blir varma sommarda´r – kom ihåg mej då”. Kinderna blir varma av tårar. Lyssnar och saknar. Gråter och lyssnar. Lyssnar och ler. Dansar och lyssnar. Lyssnar och längtar. ”Kyss mina tårar. Kom ta mig i din famn. Älska mig rått och romantiskt”. Längtar och gråter.

Längtar efter en famn att falla i. Längtar efter att få känna trygghet så att jag kan släppa taget. Saknar en hand att hålla i när jag letar mig tillbaka till ljuset. Vill slippa den svidande ensamheten när jag måste samla ihop mig själv och möta livet. Längtar efter modet att våga visa mig i sorgen.

*************************************************************************************************

Får ett sms…”Kan ringa i morgon om det funkar”… Kastas ner i avgrunden. Vi ringer nästan aldrig. Olika tider och dålig täckning sätter käppar i hjulet. Varför vill han prata med mig? Ska han lämna besked som inte går att ge över sms?

Oron gnager. Trots att jag vet att det bara är så att han befinner sig på en plats med bra mottagning och vill höra min röst. Tror jag iallafall… När jag har känslorna utanpå är det svårt att inte katastroftänka. När hjärtat är matt av sorg och längtan känns allting svart.

 

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

En härlig sommar.
Och en hjärtslitande sommar.

Mycket glädje, kärlek och nya möten.
Och mycket sorg, saknad, fina minnen och tårar.

Så många vanor som jag nu ska forma om till mina.
Alla dessa platser som jag nu ska skapa nya minnen kring.

Det har varit en ljum och fin sommarkväll. Men istället för att sitta ute och njuta har jag suttit i soffan och gråtit. Just ikväll ville jag inte, orkade jag inte, vara i min nya tillvaro. Så jag stannade inne med mina minnen.

 

Read Full Post »

Flera varningens fingrar höjdes när jag valde att öppna mitt hjärta för möjligheten att älska igen. Många omtänksamma ville skydda mig från risken att bli sviken och sårad. Skulle jag klara av att bli lämnad igen?

Men själva kärleken i sig innehåller så många beröringspunkter med sorgen att det är en smärtsam process i sig att börja älska igen.

Längtan efter S ligger känslomässigt nära saknaden efter A. Utan förvarning går den mysiga känslan av förväntning och längtan över i en stark sorg. Ett behagligt pirrande i magtrakten övergår i kramper och ett hårt tryck över bröstet.

Närheten och gemenskapen med en ny man väcker minnen. Minnen som, när jag senare är själv, gör att jag känner mig dubbelt ensam. Efter varje möte med S har glädjen över att vara tillsammans övergått i en djup sorg och längtan efter A.

Vi skyndar långsamt, S och jag. Nu är det snart en vecka sedan vi sågs sist. Det är bra. Jag tror att jag behöver andrum för att låta sorgen finnas. Sätta ord på den och låta den sakta tona ut och lägga sig till ro.

Idag när sorgen efter A slog klorna i mig upptäckte jag förundrat att jag längtade efter att få vara nära S. Kanske har hela mitt jag nu insett att jag aldrig kommer att få honom tillbaka.

Read Full Post »

Older Posts »