Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2014

Hemma igen efter en minisemester i M:s paradis. Härliga dagar tillsammans och pusselbitarna fortsätter att klicka i varandra. När han säger första raden på den roliga uppsats jag och min pappa lärde oss utantill i mina ungdoms dagar, blir det nästan läskigt.

Det enda som skiljer oss åt väsentligt är att vi har olika paradis. Men eftersom mitt paradis är som hans, fast med lite mindre av allt, så borde vi kunna jämka ihop oss.

Jag lämnade honom kvar och ska nu gå här hemma och längta i ett par dagar. Turligt nog är huset fullt av barn, så jag har saker att fokusera på. Och dessutom har jag tänkt passa på att storstäda. Välbehövligt, då mitt hem inte legat överst på prioriteringslistan den senaste tiden…

Annonser

Read Full Post »

Lite samma

När jag postat förra inlägget kändes det märkvärdigt bekant på något sätt, det här med att tiden med M känns så evighetslång. Jag läste lite bakåt och hittade det här:

”Tillsammans med A är jag ingen annanstans än just hos honom.

Tillsammans med A blir det där med tiden oftast lite knepigt.
För det känns alltid som att vi varit tillsammans längre än vad vi har.”

Känslan av att ha hittat hem, att finnas till på ett självklart sätt utan några outtalade tvivel. Den känslan hade jag med A och den känslan finns tillsammans med M.

Jag känner att jag låter mig inneslutas i M:s värme och kärlek till fullo. Att mitt hjärta har hittat en plats för A så att mina känslor för M får fritt utrymme att frodas, utan några sorgsna kollisioner med minnet av A.

Det känns fint.

Read Full Post »

Evigheten i nuet

Luckorna som uppstår mellan jobb, barn och viktiga vänner fylls med samvaro med M.

Varje timme utan honom känns som en evighet. Och varje timme tillsammans med honom känns faktiskt också som en evighet. Förmodligen eftersom det är så enkelt att bara vara, tillsammans här och nu.

I morgon är det fyra veckor sedan vi gick vår första promenad tillsammans. Häpnadsväckande kort tid eftersom det känns som att vi har upplevt så mycket tillsammans redan, och att vi har kommit varandra så nära.

Det jag vill ha sagt är att bloggen kanske går lite på sparlåga en tid.

Read Full Post »

Den nya och barnen

Det började med att M:s son kom hem från skolan för tidigt och hastigt och lustigt fick möta mig. Sedan dök min son upp på pappaveckan för att hämta en skolbok som han glömt här, precis när vi satt och mös i soffan. Då valde jag att berätta om M för barnen. Och tänk. Sonen som varit lite smått bångstyrig blev med ens lugn och medgörlig igen. Jag vet ju att han känner av mitt stämningsläge och reagerar på förändringar som han inte har någon förklaring till, men likväl överraskar insikten mig varje gång.)

När så äldsta dottern ramlade in från friluftsdagen nästan två timmar före utsatt cirkatid kapitulerade jag och igår bjöd vi hem M på fika. Det har bara gått tre veckor sedan vi träffades men det känns så rätt på alla plan. Och kan man överhuvudtaget mäta en relations djup i dagar och veckor? Vi började ju redan på skrivstadiet med saker man kanske inte pratar med vem som helst om, och på den vägen har det fortsatt.

Rätt eller fel. Det kan man ha synpunkter på. Men jag bestämde mig för att lita på magkänslan. Både vad gäller förhållandet och vad som är bra för mina barn.

Återigen blev jag glatt överraskad av mina härliga tjejer. Det blev en jättetrevlig kväll. Efter fikat tog minstingen fram UNO:t (smart drag…) och vi spelade några omgångar under glada skratt. När minstingen lagt sig satt äldsta dottern kvar och pratade med oss ett bra tag. Avslappnat och trevligt och jag behövde inte känna att jag skulle ta ansvar för samtalet. Det kändes helt naturligt att M satt där med oss.

Sonen hängde på ”gården” och ramlade in vid halv tio. Efter en kortare konversation drog han i på sitt rum för att messa med tjejen han har på G. Om det är någon som kan vara lite obekväm med ”mammas nya”, så är det nog han.

Det känns skönt att de verkar kunna trivas tillsammans. Barnens väl och ve kommer ju alltid i första rummet, och nu när jag fick en bra känsla efter deras möte kan jag släppa in honom fullt ut.

Read Full Post »

– Det känns så overkligt. Vi dejtade liksom aldrig. En promenad bara, och sedan var det vi. Sa M idag.

Härligt att han kände det på samma sätt som jag gjorde.

(Extra overkligt för honom kanske, eftersom han fick storvinst på första försöket. Själv tog jag ju hela elva nitlotter innan jag fick jackpot.)

Read Full Post »

Scen 1:
Jag lever livets glada dagar tillsammans med Min Magiske Man (hädanefter M).

Scen 2:
Av en slump kommer jag över till andra sidan av vägen. Där står ett hus som är i oordning. Det är A:s hus. Han är  bortrest och det ser ut som att han fått ge sig av i brådska.

Scen 3:
Jag minns att vi har varit ett par och kan inte motstå impulsen att gå in i huset. Väl där börjar jag städa så att det ska vara fint när han kommer hem. När jag plockar ihop smutstvätten ser jag att A sitter vid vägen i form av ett skelett. (På sig har han den röda fleecen som jag behållt och använder – inte den blå fleecen som han oftast brukade ha.) Samtidigt vet jag att A är bortrest på obestämd tid.

Scen 4:
Skelettet reser på sig, ger mig sina smutskläder och går in i huset för att duscha.

Scen 5:
Jag längtar efter den bortreste A och överväger att ge mig ut och leta efter honom, då min mor kommer förbi. Hon berättar att det finns en möjlighet att få A tillbaka som en man av kött och blod. Jag behöver bara kyssa skelettet när tiden är inne.

Scen 6:
Jag blir först överlycklig och tänker ge mig av på stört. Men jag hejdar mig och tänker på det liv jag har nu. Jag inser att jag offrar M om jag  väljer att kyssa A.

Scen 7:
Jag minns hur A brukade smeka mig, hur hans händer kändes och hur kärleken vi hade omslöt mig. Jag minns, men inser att det inte längre är de händerna som jag längtar efter.

Scen 8:
Jag står utanför huset redo att ge mig iväg. En kyss och han är räddad! En sekunds obehag för att få tillbaka A och det liv vi levde tillsammans. Jag blir stående en stund i valet och kvalet. Sedan går jag långsamt därifrån. Jag kan få tillbaka A men jag väljer istället M. Jag väljer M och på samma gång väljer jag att lämna A åt sitt öde.

Read Full Post »

Min helg med ett ord:

Magisk

Att ligga barfota på en brygga i solen och lyssna på vattnet som kluckar en söndag i oktober, är ju magiskt bara det.
Att dessutom ligga med min hand i hans och prata om de små och stora saker som är livet….det känns nästan overkligt.

Read Full Post »

Older Posts »