Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2015

Räddad av syrran

– Men…du har ju lika stora pupiller idag. Konstaterade jag.

– Jaaa, jag har ju alltid så här stora pupiller. Sa jag ju!!! Kontrade sonen.

13-åringen (som är den av systrarna som är mest lik sin bror) satt oxå i soffan och en pupilljämförelse inleddes.

Det visade sig att hon hade precis lika stora pupiller som sin bror.

Jag andades ut ,men tog ändå ett snack om tillit och droger. Efter tips från en god kollega fokuserade jag på hela kompisgänget, och inte bara på sonen. Vinklade över samtalet på konsekvenser som jag tänker kan motivera. Som jobb och körkort. Spetsade med lite erfarenheter från mitt yrke. Sa att alla tror att just han/hon kan hantera drogen. Att många klarar sig men några fastnar. Och att det aldrig går att veta i förväg vem som hamnar snett.

Både M och jag fick känslan att sonen inte pysslar med sånt, men att han känner någon som gör det.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Tonårstrubbel

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Här och nu

Att vara i ett kärleksförhållande och vara nöjd i det, men samtidigt sakna det som en gång varit…det är väl lite samma som att vara nöjd med det liv man lever just nu, men ändå ha drömmar om framtiden.

Read Full Post »

Nya dagar i ensamhet.
En tanke som växt till beslutsamhet.
Det är hög tid att se över min ryggsäck.
Gå med lättare steg in i framtiden.

Jag började med ett inspirerande besök hos familjens friskvårdsterapeut.
Sedan dammade jag av Sorgebearbetningskursen jag gick för några år sedan.

Efter det fanns det plötsligt väldigt mycket att pyssla med här hemma.
Men när jag i en låda hittade ett fint anteckningsblock hämtade jag mig en penna och satte igång.
Tårarna började rinna när jag skrev rubriken. Till min älskade A.

Så många tårar. Så mycket sorg.

Kvällen har tillbringats i soffan med min Till minne av A – lista på Spotify, en virknål i handen och tårar rullande ner för kinderna.

Ett års tårar är det nog, när jag tänker efter. Jag har haft fullt upp med att vara kär. A finns med mig, och oss, i tanke och handling allt som oftast, men jag har inte känt något behov av att stanna upp och sörja.

I morgon fortsätter jag mitt sorgearbete.

Read Full Post »

Kittlande

När livet känns helt övermäktigt och orättvist och allt återigen vänds upp och ner. Då kittlar det liksom till bakom örat och jag fylls  med en oändlig tacksamhet över livet, just mitt liv.

Inte så där carpe diem-hurtigt utan mer som en stilla tacksamhet över att just jag får vara livs levande.

Med ens känns problemen mer som utmaningar och det ordnar sig ju alltid på något vis och hur det än blir så Finns jag ju iallafall. Och nu tittar visst solen fram och just här och nu går jag ut och gör höstfint i min rabatt och fröjdas över allt det vackra som hör hösten till. Och snart är det vinter, och vår och sommar igen och hur det än blir så är jag så innerligt glad över att jag idag får finnas till.

Read Full Post »

Dålig tajming

Ganska exakt samtidigt som jag började jobba heltid igen meddelade chefen att vår verksamhet ska granskas och beslut ska fattas om en eventuell nedläggning.

Beslutet – som med största sannolikhet blir nedläggning – ska tas i november. Tidplanen därefter vet ingen någonting om. Inte ett optimalt läge för mig som nog haft fullt tillräckligt med att fokusera på att fixa själva arbetet. Att inte veta hur framtiden blir känns som en onödig extra börda.

Jag kommer att ha kvar min tjänst i kommunen, men måste ha en stor skopa tur för att få en permanent placering. Förmodligen är ett längre vik det jag har att hoppas på. I värsta fall får jag hoppa runt några veckor här och där.

Efter en tids funderande har jag kommit fram till att jag sitter kvar på skutan så länge det går. Jag har ett optimalt schema, en känd miljö och lagom mycket att göra på jobbet. Nackdelen med detta är ovissheten, men samtidigt kan jag fasa in mig på heltid i en känd miljö och slippa lägga energi som jag nog egentligen inte har på att finna mig tillrätta på en ny arbetsplats.

Om det inte dyker upp något som jag inte kan motstå, förstås.

Även om mycket känns tungt just nu, så har jag faktiskt hittat tillbaka till glädjen jag först kände i mitt jobb. Meningsfullheten i att jobba med människor och utmaningen i deras psykiska status. Jag vet också att jag (fortfarande) vill inrikta mig mer mot samtal och det känns skönt att jag vet vad jag vill.

Frågan är vad jag orkar med…

Read Full Post »

Ensamtid

Checkade ut från jobbet i förmiddags och efter en fika hos en vän och ett snabbt besök i affären njuter jag nu av två dygn i total ensamhet.

Ingen man. Inga barn. Bara jag. Men det är ju inte så bara utan alldeles tillräckligt.

Hur mycket som helst att plocka med. Men inga måsten utan bara möjligheter. Om jag vill. Kanske är rabatterna rensade, bokhyllan organiserad och flyttkartongerna uppburna på vinden när M kommer hem på onsdag. Eller så har jag kommit en bra bit på virkningen, tittat på den där tv-serien och läst hur många sidor som helst. Om jag inte struntar i allt och bara är. Med många baljor te och fullt med tända ljus.

Ljuvlig lyx!

Read Full Post »