Lång natts färd mot dag

Det ska visst bli riktigt eländigt innan det vänder.

I morse släppte jag av M utanför stadens vandrarhem. Jag sover på jobbet och han får inte vara i mitt hem när jag inte är där. Jag var schysst nog att ge honom pengar att betala sin sängplats med.

Jag hann halvvägs till jobbet när han ringde och sa att vandrarhemmet var fullbokat. Jag hade ingen lösning på hans övernattningsproblem. Efter en stund tinade jag dock upp (jag vet, jag är för mesig) och messade att han kan få sova ute på ”kontoret” . Han tackade nej till erbjudandet.

Tidig kväll får jag följande sms:

”Fick just reda på att hEXan (sonens mamma) tänker flytta *30 mil bort*. Orkar inte den striden också.”

Hur tolkar man det? Med tanke på hans depression, att han ansåg sig blivit utslängd (jag anser att han slängde ut sig själv) och att han varken svarade när jag ringde eller på sms där jag undrade var han befann sig, kändes det som att han var i stånd att ta sitt liv.

Så jag sms:ade och hotade med polisinblandning om han inte svarade på var han var. Han svarade då att han inte orkade prata med mig, men att han ordnat med övernattning.

Jag nöjer mej med det men kan inte låta bli att bli förbannad på att han överhuvud taget kontaktade mig, om han nu inte ville prata om det. Eller var det för att straffa mig?

Nåja, jag känner att jag gjort vad jag kunnat och hoppas på att jag kan sova gott i natt.

I morgon får han nycklarna och påbörjar flytt. Ääääntligen!!!!!

Annonser

Read Full Post »

Mot botten…och vidare…

Han har ju tappat precis allt. Gick in i ”hans” sovrum för att hämta kläder i garderoben. Möts av en sur vinstank. Vänder mig om och ser vinfläckar på golvet. Han har alltså legat i sängen och druckit vin efter läggdax.

Jag kommenterade det hela med att han måste torka upp vinfläckarna så att inte golvet blir förstört. Fick ett mutter till svar.

Förmodligen vill han att jag ska gå igång och skälla på honom så att han kan känna sig ännu mer värdelös. Det tänker jag dock inte ge honom.

Read Full Post »

Glad påsk…eller nå´t

I år hade jag inte så stora förväntningar på påskhelgen. Massor av jobb och bara några mellanlandningar i hemmet där ju M drar ner stämningen.

Jag hade inte väntat mig att komma hem på påskaftonen och hitta en skitfull M i soffan, halsandes ur en flaska vin. Han låg och pratade i telefon och satte på högtalartelefonen så att jag skulle höra att det var en kvinnoröst. Jag tvingade honom att krypa in i sovrummet och satt sedan en bra stund och försökte lugna ner mig. Det hjälpte lite att jag gick runt och plockade alla husnycklar samt planerade för mitt nästa steg.

Morgonen efter skjutsade jag M till ett vandrarhem där han fick sova medan jag sov på jobbet. Han får nämligen inte vara i mitt hem när jag inte är hemma. På onsdag jobbar jag ännu ett dygnspass och han får finna sig i att ta in på vandrarhemmet igen.

Min första tanke var att slänga ut honom, men han hävdade sin rätt att vara här och jag kan ju inte fysiskt få ut honom. Dessutom googlade jag på det hela och han räknas förmodligen som hyresgäst och har därmed tre månaders ”uppsägningstid”.

Min andra tanke var att han skulle bära ut sin säng på kontoret och sova där de nätter jag är hemma. Men sedan kände jag att jag inte  vill ha honom pinkandes i min trädgård.

Så han får sova i sitt sovrum, det rör sig ju ”bara” om tre nätter. Det skulle kunna vara två eftersom han får nyckeln på torsdag, men då gissar jag att han tar sig en fylla på torsdagkvällen och jag känner att det viktigaste nu är att han är i form för att flytta sina grejjer så fort som möjligt. Vi ska fylla ett släp med de tunga och otympliga möblerna på fredag förmiddag, så då måste han ju vara fräsch. Förhoppningsvis är han ute till helgen.

Jag funderade lite över hur han kunde bli så dragen på en flaska vin, men idag fick jag svaret. I hans sängbord låg en öppnad bag-in-box som inte fanns där förra veckan.

*S*U*C*K*!*!*

Ja, ja. Han är i full färd med att göra dåliga val medan jag är i full färd med att genomföra mitt bästa val på länge: Att få ut honom ur mitt liv.

 

Read Full Post »

Dagarna de går och går…

Idag är det fredag.
Vilket innebär att varje dag nu är Sista Veckodagen med M i huset.

Idag är det sista fredagen med M.
Om en vecka bor jag själv igen.

Lättnaden är obeskrivlig och längtan enorm.

Read Full Post »

Guldmedalj

– Det här måste ju vara personligt rekord. Ni borde ju ha varsin guldmedalj!, utbrast jag när dottern och hennes kompis kom ut från simhallen efter söndagens träning.

Och för en gångs skull har jag varit den roliga mamma jag vill vara. Dotterns simryggsäck är nu riggad med två guldmedaljer inför morgondagens träning.

Det stora problemet brukar vara att komma ihåg vad jag tänkt göra. Och helst då i så god tid att jag hinner fixa det. Och om jag kommer ihåg måste det finnas tillräckligt med energi för inspiration och genomförande. Den här gången klaffade allt.

Så det blir en guldmedalj till mig oxå.

 

Read Full Post »

Nedräkning pågår

Jösses vad det tär på krafterna att ha M i huset. Största offerkoftan på och det gnälls över varenda liten mjölkdroppe. För att i nästa sekund köpas nötter till tv-kvällen i soffan. Snacka om att sila mygg och svälja kameler…

Och som grädde på moset det där hemlighetsfulla leendet när det kommer meddelanden. Som det gör hela kvällarna.

Jag har ändå bestämt mig för att göra en insats den här veckan och pusha på honom så att han kommer till skott med vissa saker som kan göra att han får bättre ekonomi. Själv tycker han ju att allt är meningslöst och att det inte är någon idé att ta tag i någonting. Jag gör det främst för min egen skull, så att det ska bli lättare att helt släppa taget. En inte allt för vild gissning är att han kommer att gå ner sig rätt rejält. Då känns det ju bra att jag iallafall har försökt hjälpa honom.

Vid lunchen satt jag och tittade på honom lite i smyg. Av den M jag blev kär i finns ingenting kvar. Och pirret som alltid funnits i magen har ersatts med en känsla av irritation och en gnutta äckel.

 

 

Read Full Post »

En bra dag

Solen har skinit både på utsidan och insidan eftermiddag.

En sen lunch med vännen T. Som förvarnades om att jag snart kommer prenumerera på en plats i hennes soffa igen. Vilket hon såklart inte har någonting emot, utan snarare har hon tyckt att det varit lite väl tomt i soffhörnet alldeles för länge.

Under kvällen smiddes födelsedagsplaner för den blivande elvaåringen. SysterYster från Stora Staden kommer på lördag med sina två Små Sötnosar, och mamma planerar bjudning på söndag. Eftersom det är minstingens födelsedag bestämde vi att vi tar släktkalaset där och då. Annars blir det inget kalasande förrän en bra bit in i april.

Skönt att ha lite planerat i helgen så att jag kommer hemifrån. M är medbjuden, men det är nog ganska riskfritt. Jag tror inte att han är så sugen på att umgås med min familj.

Sedan rullade jag ut yogamattan för andra gången den här veckan. Det är än så länge inte ett dugg svårt att vara helt närvarande under det halvtimmeslånga passet. Musklerna gör sig ständigt påminda och kräver fokus och så ska man koncentrera sig på själva övningen. Och så andningen.

Nu blir det en bok och en kopp te innan det är läggdax.

Read Full Post »