Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2016

Egentligen är det ju inte alls konstigt att jag är deppig. Idag ska iväg med husvagnen. Yngsta dottern spelar cup och jag ska bo i husvagnen tillsammans med äldsta dottern och hennes kusin.

Det är min husvagn men jag köpte den förra våren och det blev ett gemensamt projekt för M och mig. Han var rådgivande i köpbeslutet och han har hjälpt till att göra vissa förbättringar.

Vi var i väg på husvagnssemester några gånger förra sommaren, och det var härliga dagar när vi båda mådde jättegott.

Dessutom smidde vi planer för kommande somrar, där husvagnen var en självklar del i drömmarna.

Kort sagt. Husvagnen står för det som var finast med M.

Dessutom blir det så uppenbart att jag är ensam. Ingen att byta av med under bilfärden. Ingen att bolla med om det uppstår problem. Och ingen som kan hjälpa mig med el, påkoppling och annat där jag känner mig lite osäker.

Om en stund bär det av och jag ska skapa nya härliga minnen tillsammans med min husvagn. Det känns dessutom toppen att jag varken oroar mig för körning eller backning utan att det är just påkopping av vagn och inkoppling av batteri som känns lite nervöst. Fast det är ju saker man fixar med på campingen och där finns det ju alltid gott om hjälpsamma människor.

Read Full Post »

Tomt i lådan

Ännu en månad går mot sitt slut och jag har till min glädje inte fått ett endaste brev som är till M.

En snabb googling på företaget visade att det är satt i konkurs, så jag har konkursförvaltaren att tacka för befrielsen. Hur som helst så är det skönt att slippa strulet.

Tyvärr har jag hittat ännu ett par prylar som tillhör M. Eftersom jag inte vill ha något som är hans här under mitt tak ska jag åka och lämna dem på hans farstu i dag. En kollega tyckte att jag skulle slänga grejjerna, men jag känner att det kan vändas emot mig och jag vill ha blanka papper. Att be honom komma förbi och hämta det han vill ha känns inte heller bra, eftersom jag vet att jag kommer att gå och reta mig på att han inte gör det.

Så för min egen skull lämnar jag prylarna hos honom. Att det sedan gör det smidigt för honom struntar jag i. Jag gör det som jag vet är bäst för mig.

Read Full Post »

Igår såg jag och barnen min gamla bil, den jag ärvde efter A. Den hade en Wunderbaum i framrutan. ”Tur att inte A behövde se det, tänkte jag. Wunderbaums och rattmuff var nog det värsta han visste.”

När jag såg bilen fick jag hjärtklappning av samma typ som jag fick när jag såg fotot på M häromdagen.

Jag tänkte att det finns många likheter mellan min Audi och M. Jag gjorde mig av med båda eftersom de hade brister som gjorde att jag levde i oron över ett totalhaveri. Men båda är fulla av fina minnen och jag kände mig alltid lugn och trygg i deras famn.

I båda fallen är jag ovan vid att se dem i annan ägo.

Min bil har jag ju sett ett par gånger tidigare, men M har jag faktiskt inte mött sedan vi skildes åt. Jag tror att hjärtklappningen är dels ett utslag av nervositet för hur jag ska reagera, och dels ovanan i att mötas i den nya situationen. Samt att hans ansikte får kroppen att minnas kärleken eftersom jag inte vant mig vid att se honom i den nya situationen. Jag minns att det var likadant med pappan till mina barn. Det tog bra länge innan den automatiska kärleksreaktionen försvann. Nu är ju 18 år bra mycket längre än 18 månader, så förhoppningsvis försvinner den där kopplingen snart.

Read Full Post »

Mitt mående just nu

När jag tänker efter är det kanske inte så konstigt att jag mår som jag gör just nu. När M väl flyttade var jag så lättad över att slippa allt strul och att det löst sig till det bästa, att jag fylldes av energi och glädje. Jag njöt av ensamheten i jämförelse med tvåsamheten tillsammans med M. Det sköna i att rå mig själv och barnen och slippa den belastning som M blivit. Dessutom hade jag ju kontakt med Träningskillen, vilket gjorde att jag kände möjligheten till något nytt. Och känslan av att ha någon som hör av sig och som jag kunde höra av mig till.

Nu har den där euforin lagt sig och jag känner mig ensam i jämförelse med att vara två. Jag har en tid känt en svidande saknad och längtan efter A. Men facebookbilden på M tillsammans med sin nya framför en husvagn fick mig att minnas all fin tid vi två haft tillsammans. Dessutom står jag här med halvfärdiga projekt som M och jag påbörjat med huset. Det är inte lika roligt att planera och bygga själv. Det är inte lika roligt att ensam planera hela sommaren. Det är väldigt ensamt att behöva ta hänsyn till barnen och ha en tonårsson som helst bara vill vara hemma hela sommaren, och man därför blir väldigt låst. Jag blir hela tiden påmind om att jag är ENSAM!

Den inledande euforin gör att jag är i otakt med min omgivning. Alla tycker att jag vid det här laget borde lägga allt bakom mig och gå vidare, men jag inser att jag först nu på riktigt hamnat i sorgeprocessen efter M.

Dessutom funderar jag på om jag överhuvudtaget var i det här känsloläget mellan A och M. Jag känner igen mig mer i tiden efter skilsmässan från barnens pappa än i sorgen efter A.

 

Read Full Post »

Besviken

Jag fick nyss ett sms om att det bestämdes på midsommarfesten att vi ska träffas på en uteservering nästa tisdag kväll. Eftersom jag jobbade på midsommar var jag inte på festen. Och jag förstår att det kan vara svårt att få ihop en tid när alla kan.

Men det som gör mig så besviken att jag började gråta är att de på midsommaraftonskvällen hörde av sig till mig och frågade om jag månne träffat någon ny och om det var därför jag inte åkte till dem när jag slutat jobbet. Lite att skvallra om gick alltså bra, men att höra av sig för att kolla datum gick visst inte.

Dessutom hade jag kunnat följa med om de hört av sig med en gång. Igår styrde jag upp med barnen att vi ska åka till stugan just de dagarna – och när man väl fått tonårssonen att gå med på att följa med så ändrar man inte datum bara sådär.

De senaste åren har det för övrigt alltid varit jag som tagit tag i att vi ska träffas, och jag har varje gång lagt en hel del energi på att hitta ett datum när så många som möjligt kan komma. Och det var för övrigt jag som sa till svägerskan att ta upp krogfrågan på midsommar eftersom vi pratat om att träffas i sommar. Och sist vi träffades för någon månad sedan pratade jag om hur jobbig och tråkig sommaren är när man är själv. Men det var tydligen inget som lades på minnet. De här kvinnorna har alla varit i samma förhållande sedan ungdomen, så de har väl ingen aning om att det inte är lika roligt att vara singel nu som det var i 20-årsåldern. Och de kan väl inte ens föreställa sig en sommar där de flesta man känner är iväg med sina familjer och det kan gå dagar utan att man ens träffar en annan vuxen.

Så nu sitter jag här på morgonkvisten och gråter över min eländiga ensamhet en stund.

(Fast jag ska strax torka tårarna, för i morgon ska jag träffa ett annat gäng vänner som jag tusen gånger hellre umgås med.)

Read Full Post »

Sommarveckor med barnen

Nu har jag semester i tre veckor, och har barnen hos mig hela den tiden. Tre veckor med väl avvägda aktiviteter, och så ett par kvällar egentid med vänner, för egen del.

Så jag hoppas att humöret vänder nu.

Kanske är fotbollscupen det isbad jag behöver gå igenom för att komma ut på andra sidan. måendet och känna mig nöjd och glad över mitt liv som det är just nu. Fyra dagars camping tillsammans med kärnfamiljer eller bonusfamiljer, där jag verkligen kommer att få smaka på singelkänslan.

När jag tänker efter tror jag att jag efter separationen från barnens pappa aktivt sökte upp situationer som var nya och jobbiga för att verkligen leva mig igenom känslan. Som jag minns det funkade det bra. Tror minsann att jag ska läsa om den tiden – inte dumt med den minnesbank som bloggen blivit 🙂

Read Full Post »

Måslek

Jag sitter på jobbets uteplats med musik i öronen och filosoferar samtidigt som jag roas av måsarna härliga glidflygningar. Ser hur de flaxar febrilt för att komma i rätt position för en upplevelse som för mig som betraktare inte ser ut att ge valuta för insatsen.

Tänker att det är lite så mitt liv sett ut de senaste åren. Ett väldans kämpande för korta stunder av njutning när livet bara flyter på.

Och även om jag tycker att det var värt de fina stunderna (och när jag inte tyckte det längre så bröt jag ju) så vill jag inte ha det så framöver.

Så.  Ett glidflygarliv hitåt. Tack.

Read Full Post »

Older Posts »