I 18 år levde jag med mannen jag förälskade mig i som 18-åring. Tre fina barn, idag 13, 11 och 8 år, fick vi. Sedan ville han inte längre. Där börjar den här bloggen.
Jag fann mig tillrätta som singelmamma och på självaste midsommarafton stod han där, en lång och stilig man med ögon som fick mej att tappa all vett och sans. Det fanns bara en skugga på vår kärlekshimmel. Cancern. Han var fri, men inte frisk. Lagom till vi hade bestämt oss för att dela vardagen tillsammans fick vi beskedet att den kommit tillbaka.
Den 17 november 2013 tog vår kärlekssaga slut. Nu ska jag lära mig att leva på egen hand igen. Livet går vidare, med barn och halvfärdiga renoveringsprojekt.
Att hitta vardagsglädjen, något att glädjas åt var dag, är målet för mig. Att mitt i sorgen kunna se det vackra i livet.
Kram
Hej,
Miste min älskade H 3 december. Bara någon vecka efter din stora förlust. Har nu sträckläst dina inlägg om din sorg och känner igen mig så mycket. Tack för att du delar. Kommer fortsätta att följa dig. Varm varm kram!