Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Barnen’ Category

Klassfest

Sonen slutar snart nian och efter en dag fylld med aktiviteter avslutar de med en klassfest i ”skolskogen”.

Jag har skjutsat på ungdomarna hela dagen. Skjuts är mitt bästa trick för att lära känna sonens vänner och dessutom ha lite koll på var de befinner sig. Ikväll har jag ju kört dem från stan och ut till vår förort, så jag vet ju att de är här.

Efter mycket vånda släppte jag ikväll iväg sonen utan någon tid han ska vara hemma. Vi bestämde att han och kompisen som sover här ska gå hem när tjejerna på granngatan gör det. En bra deal, tyckte jag. Tills jag nyss fick ett sms där det stod att han snart har slut på batteri men att de dyker upp senast framåt 3-4 i natt. Hmmm….

En kvalificerad gissning är att han ville helgardera sig och att de kommer hem betydligt tidigare eftersom det är lite småkyligt ute. Han går i en trevlig klass och vårt lilla samhälle är väldigt lugnt, så egentligen är jag inte orolig att han ska råka ut för något. Men det känns ju ändå lite väl sent… Jaja…regeln är att han ska väcka mig när han kommer hem, så jag får väl sätta klockan på fyra och hoppas att den inte behöver pipa. Regeln för min del är att jag finns till hands och kan komma med bilen om jag behövs.

Nu kom jag att tänka på hur jag tänkte när han var liten och började klättra överallt. När han klättrade upp på en stol höll jag aldrig i stolen utan hade handen en bit ifrån så att han skulle känna att stolen tippade men inte skulle behöva slå sig.

Det är ju så det är nu också. Barnen måste själva få testa och lära sig hur livet fungerar. Det bästa jag kan göra är att finnas i bakgrunden och dämpa eventuella fall.

Uppdatering:
Jag blev väckt strax efter halv två och fick en dragning av hur kvällen varit. Gissningsvis en redigerad version men jag fick iallafall intrycket att sonen var vid god hälsa och välbefinnande.

Annonser

Read Full Post »

Jag strosade runt hemma i godan ro medan regnet smattrade mot rutan när jag plötsligt hörde en nyckel i låset och sedan stod det två blöta tonårsgrabbar i hallen som inget hellre ville än att få två paraplyer till skydd mot regnet.

När jag frågade om de ville ha kaffe i väntan på att den värsta skuren skulle avta, tackade sonens kompis glatt ja och sedan hade vi en trevlig stund i köket där jag fick en liten glimt av vad som rör sig i huvudet på två grabbar som i dagarna slutar nian.

Jag blir fortfarande glatt överraskad över att sonen nu kommit ur sin ”mamma-är-pinsammast-i-världen”-period och inte längre rusar direkt in på rummet med kompisarna i släptåg.

En liten guldkant på min lediga dag, minsann.

Read Full Post »

Idag fick jag finbesök av sonen. Han tjänar ihop lite extrapengar genom att klippa gräset hos mig på ”pappaveckan” och så får vi en stund tillsammans utan några syskon som stör.

Idag frågade jag honom om han skulle duscha innan han gick. Nej, svarade han, jag duschar hemma.

Jag kan inte sluta fascineras över hur de anpassat sig till varannanveckaslivet. Nu är det inte mammavecka, och således är hemma någon annanstans idag.

I morgon är hemma hos mig 🙂

Read Full Post »

Bollplank saknas…

… eller kanske snarare saknar jag ett bollplank att använda öga mot öga vid alla tidpunkter på dygnet … eller också är det snarare en slaskhink jag saknar. Ni vet en som man kan ösa ur sig sina grubblerier på.

Det här med tonåringar är inte så enkelt.

Sonen fyller 16 i sommar. Han sköter skolan. Kommer hem hyfsat i utsatt tid (trots att kompisarna inte har några tider). Om han kan se en poäng i mina argument går han med på dem utan en massa tjafs. Han klipper utan tjat gräset för att hjälpa till när han bor hos mig (och får en slant när det är pappavecka). På fritiden tränar han på gym och hänger med kompisar. Trevliga killar som han tar hem hit ibland.

Men. En av bästisarna är 19 år. Sonen hänger gärna hos honom. Igår lovade jag honom att han fick sova över där två nätter i sträck för att LANA. Det är ju ändå långhelg och han var tvungen att sova hemma på valborg. Sonen ville ha dit sin datorstol och jag bestämde mig för att köra dit den så att jag samtidigt kunde få en inblick i var han befinner sig.

Mamman var hemma och hon verkar trevlig. Av vad sonen tidigare berättat och vad hon själv sa drar jag slutsatsen att hon oftast är hemma, och att grabbarna verkligen sitter och spelar och inte drar ut på byn. Bra så.

MEN. I kompisens rum stod en vinbox på golvet vid 19-åringens datorplats och två öl vid kompisens skärm. Vid sonens dator stod det två 1,5-litersläsk.

Hur tänker man här?

  1. Det är ju absolut inte ok att dricka alkohol när man går i nian!

MEN

  1. Sonen lär strunta fullständigt i vad jag säger.
  2. Jag kan ju inte förbjuda sonen att umgås med vissa kompisar.
  3. Jag kan inte låsa in min son tills han fyller 25.
  4. Alkoholen flödar även hos hans jämnåriga kompisar.

DET ENDA ALTERNATIVET jag kan komma på är att prata med sonen. Och sedan hoppas på att han gör bra val.

 

Read Full Post »

Guldmedalj

– Det här måste ju vara personligt rekord. Ni borde ju ha varsin guldmedalj!, utbrast jag när dottern och hennes kompis kom ut från simhallen efter söndagens träning.

Och för en gångs skull har jag varit den roliga mamma jag vill vara. Dotterns simryggsäck är nu riggad med två guldmedaljer inför morgondagens träning.

Det stora problemet brukar vara att komma ihåg vad jag tänkt göra. Och helst då i så god tid att jag hinner fixa det. Och om jag kommer ihåg måste det finnas tillräckligt med energi för inspiration och genomförande. Den här gången klaffade allt.

Så det blir en guldmedalj till mig oxå.

 

Read Full Post »

Räddad av syrran

– Men…du har ju lika stora pupiller idag. Konstaterade jag.

– Jaaa, jag har ju alltid så här stora pupiller. Sa jag ju!!! Kontrade sonen.

13-åringen (som är den av systrarna som är mest lik sin bror) satt oxå i soffan och en pupilljämförelse inleddes.

Det visade sig att hon hade precis lika stora pupiller som sin bror.

Jag andades ut ,men tog ändå ett snack om tillit och droger. Efter tips från en god kollega fokuserade jag på hela kompisgänget, och inte bara på sonen. Vinklade över samtalet på konsekvenser som jag tänker kan motivera. Som jobb och körkort. Spetsade med lite erfarenheter från mitt yrke. Sa att alla tror att just han/hon kan hantera drogen. Att många klarar sig men några fastnar. Och att det aldrig går att veta i förväg vem som hamnar snett.

Både M och jag fick känslan att sonen inte pysslar med sånt, men att han känner någon som gör det.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Tonårstrubbel

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Older Posts »