Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Gott och blandat’ Category

Egentligen är det ju inte alls konstigt att jag är deppig. Idag ska iväg med husvagnen. Yngsta dottern spelar cup och jag ska bo i husvagnen tillsammans med äldsta dottern och hennes kusin.

Det är min husvagn men jag köpte den förra våren och det blev ett gemensamt projekt för M och mig. Han var rådgivande i köpbeslutet och han har hjälpt till att göra vissa förbättringar.

Vi var i väg på husvagnssemester några gånger förra sommaren, och det var härliga dagar när vi båda mådde jättegott.

Dessutom smidde vi planer för kommande somrar, där husvagnen var en självklar del i drömmarna.

Kort sagt. Husvagnen står för det som var finast med M.

Dessutom blir det så uppenbart att jag är ensam. Ingen att byta av med under bilfärden. Ingen att bolla med om det uppstår problem. Och ingen som kan hjälpa mig med el, påkoppling och annat där jag känner mig lite osäker.

Om en stund bär det av och jag ska skapa nya härliga minnen tillsammans med min husvagn. Det känns dessutom toppen att jag varken oroar mig för körning eller backning utan att det är just påkopping av vagn och inkoppling av batteri som känns lite nervöst. Fast det är ju saker man fixar med på campingen och där finns det ju alltid gott om hjälpsamma människor.

Annonser

Read Full Post »

Besviken

Jag fick nyss ett sms om att det bestämdes på midsommarfesten att vi ska träffas på en uteservering nästa tisdag kväll. Eftersom jag jobbade på midsommar var jag inte på festen. Och jag förstår att det kan vara svårt att få ihop en tid när alla kan.

Men det som gör mig så besviken att jag började gråta är att de på midsommaraftonskvällen hörde av sig till mig och frågade om jag månne träffat någon ny och om det var därför jag inte åkte till dem när jag slutat jobbet. Lite att skvallra om gick alltså bra, men att höra av sig för att kolla datum gick visst inte.

Dessutom hade jag kunnat följa med om de hört av sig med en gång. Igår styrde jag upp med barnen att vi ska åka till stugan just de dagarna – och när man väl fått tonårssonen att gå med på att följa med så ändrar man inte datum bara sådär.

De senaste åren har det för övrigt alltid varit jag som tagit tag i att vi ska träffas, och jag har varje gång lagt en hel del energi på att hitta ett datum när så många som möjligt kan komma. Och det var för övrigt jag som sa till svägerskan att ta upp krogfrågan på midsommar eftersom vi pratat om att träffas i sommar. Och sist vi träffades för någon månad sedan pratade jag om hur jobbig och tråkig sommaren är när man är själv. Men det var tydligen inget som lades på minnet. De här kvinnorna har alla varit i samma förhållande sedan ungdomen, så de har väl ingen aning om att det inte är lika roligt att vara singel nu som det var i 20-årsåldern. Och de kan väl inte ens föreställa sig en sommar där de flesta man känner är iväg med sina familjer och det kan gå dagar utan att man ens träffar en annan vuxen.

Så nu sitter jag här på morgonkvisten och gråter över min eländiga ensamhet en stund.

(Fast jag ska strax torka tårarna, för i morgon ska jag träffa ett annat gäng vänner som jag tusen gånger hellre umgås med.)

Read Full Post »

Under helgens meditationsövningar är det en tanke som återkommit flera gånger med påföljande stresspåslag och ångestkänsla: Oro inför att jag som ensam vuxen ska köra husvagnen till en camping i samband med yngsta dotterns cup.

En liten analys gav vid handen att stressen bestod av två delar. Dels att vi ska infinna oss i tid för första matchen och dels själva uppställandet av husvagnen. Att åka dagen före skulle eliminera tidspressen, men å andra sidan öka på ångesten inför att parkera åbäket eftersom det då inte kommer att finnas någon annan familj på campingen som jag känner. Å andra sidan slipper jag då problemet med var jag ska parkera i väntan på incheckning.

Idag fick jag så ett mail med information om cupen. Samlingstiden för samåkning är 7.45. D.v.s. vi med husvagn behöver ge oss av betydligt tidigare. Med ens var valet enkelt och jag ringde och bokade på en extra natt för oss.

Detta löser även yngsta dotterns önskan om att få sova i husvagnen. Hittills har jag bara bott i vagnen tillsammans med M eller under dotterns cuper, och då sover hon ju med sitt lag. Nu får vi en natt tillsammans i vagnen, samt sovmorgon på cupens första dag så att vi kan infinna oss pigga och utvilade till första matchen. Perfekt.

Det tredje barnet är inte sonen utan döttrarnas kusin. Tyvärr. För sonen vore ett mycket större stöd när det gäller backning o.s.v. än hans något flummiga lillasyster. Jag tippar på att yngsta dottern kommer att vara störst stöd i detta.

Nu känns äventyret lite mindre jobbigt, men ändå pirrigt så det räcker och blir över.

Read Full Post »

Jag har börjat slå upp mina blåa runt sextiden på morgonen och känna mig pigg. Så även idag. Jag gick upp och drack ett glas ljummet citronvatten (mitt senaste tillskott till rutinerna för bättre hälsa), gick på toa och sedan kröp jag ner i sängen igen. Men istället för att ligga en stund och läsa började jag fundera på om det inte skulle vara bättre att somna om – jag har ju ändå ett 24-timmars jobbpass framför mig.

Och eftersom jag aldrig haft några problem med att somna lite nu och då som det passar sig, var min nästa medvetna tanke en lokalisering av väckningsljudet.

Två timmars extra sömn, som resulterade i en seg trötthet, grusiga ögon och egentligen lite för lite tid till morgonbestyren.

Konstigt att man ständigt glömmer bort denna kunskap, som de flesta faktiskt besitter. Med obotlig optimism tror man sig gång på gång kunna sova sig till en ännu piggare dag. (Vilket i och för sig har varit möjligt i tider av mycket stress och utmattning…)

Jag har tänkt att denna arla morgonstund vore perfekt för meditation – men i det här fallet är det långt från tanke till handling. Som så ofta när det gäller saker jag mår bra av…

 

Read Full Post »

Tjejkväll med mina äldsta vänner.

Mycket skratt och skoj blandat med allvar.
Vinflaskan skickas runt.
Ja, jag kan iallafall läsa det finstilta, konstaterar jag glatt och känner mig härligt befriad från de ålderstecken som mina jämnåriga vänner verkar drabbats av.

Med rak arm ja, replikerar min numera ålderssynta väninna.

Jag för vinflaskan närmare och ser till min förskräckelse suddiga rader som trots stor ansträngning inte ens är i närheten av att likna meningar, ord och bokstäver.

När synnedsättningen väl uppenbarats för mig inser jag att jag faktiskt ser sämre än jag tidigare tänkt på. När jag vrider på huvudet märker jag att jag aktivt måste fokusera om för att få en skarp bild och jag måste ha bra belysning för att kunna läsa bekvämt.

Efter ett par månader knatar jag så iväg till optikern. Och får konstaterat att jag har viss ålderssynthet som egentligen inte borde störa. Men tydligen är jag även översynt och detta förstärker synfelet. Även om min översynthet inte är allvarlig nog för att innebär glasögonbehov.

Är du stressad, frågar optikern när jag berättar om suddigheten som jag märkt av. Tydligen korrigerar ögat för översyntheten utan att man märker av det om hjärnan är vid god vigör. Vilket min hjärna uppenbarligen inte är.

Igår fick jag mina glasögon och det är alldeles underbart! Blicken glider lätt och ledigt hit och dit utan minsta ansträngning. Jag kan egentligen inte säga att jag ser bättre, men det känns att jag inte längre behöver anstränga mig för att se bra.

Dessutom är de väldigt snygga.

Read Full Post »

Jag har märkt att jag inte fäster mig speciellt vid det materiella. När M och jag skulle separera våra saker hade jag oftast ingen aning om ifall prylen var min eller inte. När jag rensar röjer jag för glatta livet utan några som helst betänkligheter.

När blev det så här?

Jag tror det började när jag skilde mig och upptäckte att jag faktiskt inte alls saknade saker som det svidit lite att bli av med. Efter en tid mindes jag inte ens vad det var jag saknat, upptäckte jag när jag kikat in i barnens nya hem.

Dödsstöten kom när A dog. Han var extremt noga med sina saker och hade väldigt svårt att göra sig av med minsta pryl. Jag insåg att saker inte alls är viktigt, för de kan alltid ersättas. Värre är det med människor… Och om man är en samlare blir det någon annan som måste ta sig an samlingen när man inte längre lever själv.

Jag omger mig med saker som jag tycker om för dess skönhet och/eller funktion, men det är få saker som jag skulle bli riktigt ledsen över att mista.

Igår var det så dax att byta ut min fina blåa bil mot en nyare röd. Nu sitter jag här med sorg och saknad i bröstet. Förmodligen för att det var A:s bil som jag tagit över. Och som vi haft så roligt tillsammans med.

Vi hade precis börjat samla på nummerplåtar, så där att man börjar med 001 och sedan letar vidare tills man kommer till 999. På väg till midsommarfesten där jag träffade A passerade vi en blå bil med 011 på plåten. Precis vad vi letade efter. Denna bil visade sig tillhöra A och den rullade oss med tiden ner till Italien, upp till snön i Sverige och på många andra äventyr. Det var den bilen som fick mig att våga köra långa sträckor själv, tack vare ett motorhaveri på väg till fjällen som fick mig att inse att det inte är så farligt att bli stående längs vägen och att jag faktiskt kunde lösa problemet på egen hand.

Igår klappade jag om min fina bil och sa ett ordentligt hejdå innan jag lämnade ifrån mig nycklarna och hoppade in i en fin röd bil som förhoppningsvis är mer bekymmersfri.

 

Read Full Post »

Här och nu

Att vara i ett kärleksförhållande och vara nöjd i det, men samtidigt sakna det som en gång varit…det är väl lite samma som att vara nöjd med det liv man lever just nu, men ändå ha drömmar om framtiden.

Read Full Post »

Older Posts »