Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Hälsa’ Category

Rastlös

Jag är nu inne på min andra barnfria vecka av fyra. En vecka utan barnen går ju av gammal vana, men redan några dagar in i andra veckan börjar saknaden sprida sig. Lägg till ett par lediga dagar så har ni här en kvinna i sina bästa år som klättrar på väggarna. Jag har mitt virkprojekt, en spännande ljudbok, böcker som väntar på att bli lästa…men det är som att lugna aktiviteter liksom är för lugna.

Så igår lastade jag släpet och körde till tippen, åkte och tränade med en kompis, försökte få till lite lugnare stunder men hamnade då bara vid datorn eller med telefonen i näven. Värst var väl ändå när jag framåt tio på kvällen började dammsuga och torka golven. (Kvällen innan ägnades åt ogräsrensning och framåt halvtiotiden tog jag då fram fönsterputsaren…)

Fast helt förlorad in i rastlöshetens garn är jag ändå inte. Jag vilade en stund efter lunch och somnade i den sköna skuggan. Jag gjorde en 40 minuters kroppsskanning utan att förgås av rastlöshetsklåda, och innan dammsugningen pluggade jag in musik i öronen och satt alldeles still och lyssnade – varvat med att jag gick omkring och dansade och sjöng.

Nu väntar jobb och till helgen ska jag äntligen få träffa mina små telningar. Döttrarna ska följa med mig upp till släkten och en stundande 40-årsfest. (Sonen insåg att han är hos sin pappa och att det därmed inte är något ”måste” att följa med, och alltså skippar han det. Han dyker dock upp här i kväll för att klippa gräset.)

Vecka tre och fyra blir dock en större utmaning i konsten att bara-vara. Då är jag ledig hur mycket som helst.

Annonser

Read Full Post »

Dessa ständiga val

Andra dagen hemma efter campingcupen och idag har jag börjat tvätta och packa upp. Gårdagen ägnades åt att städa ur husvagnen och köra den till verkstan (förmodad vattenläcka i fronten 😦 ), dumpa ännu en laddning grejjer hos M samt handla för veckan. En utflykt på ett par timmar och resten av dagen ägnades till största delen åt återhämtning.

När jag tänker tillbaka på helgen ser jag tydligt alla beslut jag ständigt tar angående hur jag ska spendera min tid för att få energin att räcka till. Och hur jag gör saker för att inte behöva oroa mig i onödan, och hur jag förebygger situationer som kan bli stressiga.

Vi hade två lag med i cupen. I stort sett alla andra föräldrar tittade på båda lagens matcher. Själv valde jag att fokusera på min dotter och hennes lag. Det räckte gott för mig. När jag upptäckte att jag oroade mig en hel del för det där med att utcheckningen var ett par timmar före sista match gick jag till receptionen och kollade läget. Vilket resulterade i ett besked om att vi fick vänta med utcheckning till cupen var färdigspelad. På söndagmorgonen fick jag låna ”natthärbärgesnyckeln” av tränaren så att jag kunde åka och hämta dotterns saker i god tid och därmed kunna koppla vagnen på bilen innan sista matchen gick av stapeln.

Allt det här går av bara farten och jag behöver inte lägga så stor tankemöda på det hela. Alla dessa år i energibalans har nog lärt mig att koppla ihop hur det känns i kroppen med hur agendan ser ut och därefter agera. Jag VET dessutom med hela mitt väsen att det beslut jag tar är det rätta, och därför känner jag inget dåligt samvete eller har behov av att förklara (försvara?) mig. Däremot kan jag skoja lite om en del saker, eftersom jag vet att jag i andras ögon (och även i mina) kan te mig lite väl nojjig.

För trots att jag tog det väldigt lugnt och ostressigt hela hela helgen kände jag hur hjärnan helt checkade ut på söndagkvällen, så jag sov någon timme och vilade sedan fram till läggdax. Sedan sov jag gott hela natten, sov en stund i går eftermiddag och har i natt sovit drygt nio timmar. Jag har gjort min mentala träning men meditation är inte att tänka på när jag är så här trött, så det får jag lägga till senare i veckan.

 

 

Read Full Post »

Energitjuvsinventering

Vilken tur att jag har semester den här helgen och hade planerat in en bara-vara-helg utan några som helst tider att passa. Annars hade jag nog varit nödgad att sjukskriva mig.

Om det inte ska vara bortkastad tid att hamna i detta stressade tillstånd är det bäst att göra en analys så att jag lär mig till nästa gång. Så då gör jag det 🙂

Jag har haft väldigt mycket energi och tänkt att jag återhämtat mig till fullo efter struligheten med M. Detta har jag gjort att jag varit väldigt aktiv både hemma och på jobbet. På jobbet har jag t.ex. organiserat om och uppdaterat all dokumentation.
Dessutom har jag ju sjösatt en hel del projekt:

  • dejting
  •  altanbygge
  • gymkort
  • skriva sorgebrev

För att nämna några.

Senaste veckan har jag dessutom:

  • tagit några slags piller för att rensa och stärka upp njurarna
  • haft en son som gått sista veckan i nian och därför haft en vecka kantad med ”sista-natten-med-gänget-aktiviteter”. Roligt för honom, men påfrestande för mig att inte få den sömn jag så väl behöver. Speciellt som veckan innan dess var väldigt full med jobb.
  • INTE gjort någon som helst mental träning, kroppsscanning, yoga, meditation eller andningsminut.

Så vad lär jag mig av detta?

Främst att inte slarva med återhämtningsbiten. Samt ta det lite försiktigt med vad jag hittar på för aktiviteter. Dejtingen har jag lagt på is. Träningskortet är gratis hela sommaren, så jag kan med gott samvete bara träna när jag har lust (vilket jag faktiskt gör), och altanen får ta den tid det tar – vilket ju var en grundförutsättning från första början.

Read Full Post »

Det tar alldeles för mycket energi, det här med dejtingsidorna. Så nu har jag ångrat mitt köp på betalsidan och får pengarna tillbaka.

Innan dess hann jag med ett litet dejtingäventyr med Stjärnskottet. Väldigt rolig och trevlig, men samtidigt lätt sliten med offerkoftetendenser och en oförmåga att se det härliga i livet, var min snabbanalys.

Jag konstaterade att jag inte är redo för dejting eftersom min magkänsla var att det här inte var någon stabil person. Men min hjärna lyfte ändå fram vissa fördelar och det hela slutade med att jag konstaterade att jag skulle kunna tänka mig att träffa honom igen. Nu löste sig problemet eftersom han inte verkar intresserad…men ändå.

Det här fick mig att fundera på vad jag är ute efter och jag kom fram till att det som är viktigt för mig är att jag känner mig trygg och får positiv energi. Jag är inte intresserad av en halvskröplig man som knappt orkar med sig själv.

Jag har ett par gånger i vår tänkt på en man jag dejtade för två år sedan där jag fick den där känslan, men som jag ändå valde bort. Dels hade han haft hudcancer i ett födelsemärke, och med facit i hand träffade jag honom för tidigt. Han var alldeles för lik A i känslan vilket fick mig att backa och jag  dejtade en massa knasbollar istället. Med mitt goda minne och en väl utvecklad google-talang fick jag fram hans Facebooksida någon gång i maj. I veckan besökte jag den igen med tanken att faktiskt kontakta honom (ja, varför inte). Men i början av juni hade han ändrat status och är nu i ett förhållande.

Det fick mig att deppa ihop. Jag vet att det finns fina män ”därute” men jag orkar inte leta rätt på någon. Samtidigt som jag verkligen saknar en man i mitt liv. Kanske är det för att jag levt i ett förhållande sedan jag var 18 år (med två kortare uppehåll) och liksom är präglad på att ha någon vid min sida som verkligen bryr sig och är intresserad av alla små vardagligheter som inträffar, men som är för banala för att dela med en vän.

Jaja, nu har jag en ensamvecka och sedan är det semester med barnen. Efter det har jag förhoppningsvis återhämtat mig mer…och jag ska börja redan nu med att gå och lägga mig.

 

Read Full Post »

Igår, efter njurchocken, läste jag ett brev riktat till M för att ta farväl och släppa taget. Efteråt eldade jag upp brevet och stod och såg medan det sakta förvandlades till aska.

Nu är han ute ur systemet.

För några år sedan var jag försökskanin när friskvårdsterapeuten utbildade sig till handledare i sorgbearbetning. Efter att ha gått kursen får man mot en ringa kostnad läsa upp brev närhelst behovet uppkommer.

Jag är inte jätteförtjust i den lite sektliknande hållning som pådyvlades oss, men jag tycker att det är en fin metod för att göra avslut. Kurslokalen är en liten mysig stuga på landet, på lagom cykelavstånd, så bara inramningen gör det lite extra gott för själen.

Trots att det är några år sedan jag gick kursen har det inte blivit av att jag använt mig av metoden, men nu har jag flera brev i pipeline. Brevet till A började jag skriva på i höstas, och efter det ska jag skriva till barnens pappa, till A:s familj, och sedan får vi se om det blir fler.

Sorg är ju att förlora en person, av vilken anledning som helst. Men det kan också vara sorg över en förlorad barndom, över konflikter som inte lösts, o.s.v. Med andra ord saker som ligger och stör i en relation. När man vet att mottagaren inte kommer att ta emot ens ord på det sätt man vill kan man istället skriva ett brev. Syftet med att skriva ett brev som man sedan läser upp för en tom stol, istället för att konfrontera personen i fråga är att jag själv ska få frid i mitt inre. Vilket, om personen fortfarande finns i mitt liv, kan leda till att relationen förbättras i och med att mitt förhållningssätt förbättras.

 

Read Full Post »

Placeboförgiftning

Igår cyklade jag bort till vår familjefriskvårdsterapeut. D.v.s. mammas väninna som tagit sig an oss alla – inklusive alla mina exsambos.

Vilken rysare det blev. Vi hade dagen före träffats i affären och av någon osökt anledning kommit in på mat och jag klagade lite på att jag tål allt färre livsmedel. ”Njurproblem”, konstaterade hon ganska så glatt och erbjöd mig en pendling påföljande dag när jag ändå skulle besöka henne i annat ärende.

Så där jag satt jag igår med handflatan på bordet och tummen utflyttad i en konstig vinkel med en pendel dinglande i luften ovanför. Pendeln började plötsligt snurra alldeles fasligt och rätt som det var hoppade den till, varpå friskisen utbrast i ett ”Ojdå!”. Det hela upprepades ytterligare en gång, med liknande resultat.

Dom: njurar som behöver stärkas upp och som grädde på moset innehåller en hel del kvicksilver.

Åtgärd: piller att ta tre gånger per dag och uppmaningen att inhandla ett stärkande njurte.

Min reaktion: superrädsla och en stor portion ångest. Och som alltid när jag hamnar i detta tillstånd började jag googla. För ovanlighets skull blev jag dock lite lugnad av informationen jag hittade på nätet.

Jag har den senaste tiden snöat in på vatten med mycket färskpressad citron i. Gått och druckit citronvatten typ hela dagarna. Citron är surt och frigör tydligen kvicksilvret i amalgamfyllningarna, läste jag mig till.

Alltså hittade jag orsaken och en enkel lösning (det där njurstärkande hokuspokuset kändes inte riktigt redigt, om man säger så). Nu blir det citronvatten morgon (bra för levern) och kväll. Däremellan vanligt vatten. Dessutom ska jag leta upp en tandläkare som kan amalgamsanera käften.

Men hela dagen idag har jag gått omkring och känt mig förgiftad. Och som ett brev på posten  kom en rejäl huvudvärk när jag cyklade hem från stan…är det månne kvicksilvret som satt sig i hjärnkontoret…???? ….placebo på riktigt, minsann.

 

Förresten…är det inte dax att skrota liknelsen ”som ett brev på posten”… eller kanske vända på betydelsen….?

Read Full Post »

Nattliga bestyr

Mina uppvaknanden består numera i att jag befinner mig mitt i en dröm som lämnar efter sig en obehaglig känsla. Igår natt drömde jag att jag hade sex med barnens pappa. Sicken mardröm…brrr…! Till och med i drömmen började jag känna mig äcklad och var på gång att avbryta när jag vaknade.  Väldigt detaljerat var det oxå, så det var synd att det inte var någon av mina bättre älskare som var med i drömmen ;-). En intressant vinkling i drömmen var att det inte var dåtid utan nutid och jag minns att jag funderade på om han blivit bättre med åren. Det hade han inte .

Slutsats av denna drömmen: Det var inte bättre förr. Absolut inte!

I natt drömde jag återigen om M. Vid en första anblick hade han tränat upp sig med svällande muskler och jag tänkte lite surt ”varför kunde han inte ta tag i sig när vi var tillsammans”, men när han vände sig om visade det sig vara fettansamlingar. Allt eftersom drömmen fortgick blev han mer och mer handikappad.

Fundering utifrån denna drömmen: OM (ganska osannolikt) M skulle ta tag i sitt liv, skulle jag då känna en viss bitterhet över att han inte kunde göra det ”på min tid”? Den man jag mötte är ju ganska exakt en sådan man jag vill ha..eller…den man som M låtsades vara. Alla lögner trasslar till tanken… Det jag menar är väl hans närvaro och omtanke. Fast egentligen spelar det ju ingen roll. Han har bränt alla broar, bommat igen gränskontrollerna och satt hänglås på nödutgångarna.

Även om drömmarna är jobbiga så tycker jag bra om själva drömmandet. Ganska ofta drömmer jag ”sanndrömmar” (vilket jag gissar är intuitionen som visar sig i drömmen) och det är ju praktiskt för då är jag känslomässigt förberedd när det väl inträffar i verkligheten. Den andra typen av dröm är mer bearbetningsdrömmar. Eller som i fallet med drömmen om barnens pappa – att min inre känsla visar sig och får mig på rätt spår. I det här fallet hade jag tillsammans med en vän spekulerat i hur det hade blivit om vi fortsatt våra liv tillsammans.

Read Full Post »

Older Posts »