Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kärlek med bonus’ Category

Egentligen är det ju inte alls konstigt att jag är deppig. Idag ska iväg med husvagnen. Yngsta dottern spelar cup och jag ska bo i husvagnen tillsammans med äldsta dottern och hennes kusin.

Det är min husvagn men jag köpte den förra våren och det blev ett gemensamt projekt för M och mig. Han var rådgivande i köpbeslutet och han har hjälpt till att göra vissa förbättringar.

Vi var i väg på husvagnssemester några gånger förra sommaren, och det var härliga dagar när vi båda mådde jättegott.

Dessutom smidde vi planer för kommande somrar, där husvagnen var en självklar del i drömmarna.

Kort sagt. Husvagnen står för det som var finast med M.

Dessutom blir det så uppenbart att jag är ensam. Ingen att byta av med under bilfärden. Ingen att bolla med om det uppstår problem. Och ingen som kan hjälpa mig med el, påkoppling och annat där jag känner mig lite osäker.

Om en stund bär det av och jag ska skapa nya härliga minnen tillsammans med min husvagn. Det känns dessutom toppen att jag varken oroar mig för körning eller backning utan att det är just påkopping av vagn och inkoppling av batteri som känns lite nervöst. Fast det är ju saker man fixar med på campingen och där finns det ju alltid gott om hjälpsamma människor.

Read Full Post »

Tomt i lådan

Ännu en månad går mot sitt slut och jag har till min glädje inte fått ett endaste brev som är till M.

En snabb googling på företaget visade att det är satt i konkurs, så jag har konkursförvaltaren att tacka för befrielsen. Hur som helst så är det skönt att slippa strulet.

Tyvärr har jag hittat ännu ett par prylar som tillhör M. Eftersom jag inte vill ha något som är hans här under mitt tak ska jag åka och lämna dem på hans farstu i dag. En kollega tyckte att jag skulle slänga grejjerna, men jag känner att det kan vändas emot mig och jag vill ha blanka papper. Att be honom komma förbi och hämta det han vill ha känns inte heller bra, eftersom jag vet att jag kommer att gå och reta mig på att han inte gör det.

Så för min egen skull lämnar jag prylarna hos honom. Att det sedan gör det smidigt för honom struntar jag i. Jag gör det som jag vet är bäst för mig.

Read Full Post »

Igår såg jag och barnen min gamla bil, den jag ärvde efter A. Den hade en Wunderbaum i framrutan. ”Tur att inte A behövde se det, tänkte jag. Wunderbaums och rattmuff var nog det värsta han visste.”

När jag såg bilen fick jag hjärtklappning av samma typ som jag fick när jag såg fotot på M häromdagen.

Jag tänkte att det finns många likheter mellan min Audi och M. Jag gjorde mig av med båda eftersom de hade brister som gjorde att jag levde i oron över ett totalhaveri. Men båda är fulla av fina minnen och jag kände mig alltid lugn och trygg i deras famn.

I båda fallen är jag ovan vid att se dem i annan ägo.

Min bil har jag ju sett ett par gånger tidigare, men M har jag faktiskt inte mött sedan vi skildes åt. Jag tror att hjärtklappningen är dels ett utslag av nervositet för hur jag ska reagera, och dels ovanan i att mötas i den nya situationen. Samt att hans ansikte får kroppen att minnas kärleken eftersom jag inte vant mig vid att se honom i den nya situationen. Jag minns att det var likadant med pappan till mina barn. Det tog bra länge innan den automatiska kärleksreaktionen försvann. Nu är ju 18 år bra mycket längre än 18 månader, så förhoppningsvis försvinner den där kopplingen snart.

Read Full Post »

Sista rycket

Han sa att han inte var hemma och att jag skulle ställa kassen i trappen, men när jag kom dit var flera fönster öppna. Så jag antar att han helt enkelt inte ville träffa mig. Lika bra det, kanske.

Idag hämtade jag husvagnen från  vinterförvaringen och körde förbi M för att lämna hans saker som förvarats där, och lite smått som jag hittat här hemma. För snäll som vanligt, men det tar för mycket energi att ha sakerna stående i carporten i väntan på att han ska behaga hämta dem.

Väl hemma meddelade jag att han nu får skaffa eget Netflixabonnemang. Han har med min tillåtelse snåltittat på mitt inlogg, men nu får det vara slut med det. Hans konto är raderat och lösenordet bytt.

Min brevlådedans verkar ha hjälpt för hans post har inte kommit tillbaka (hurra!), så nu har jag inga anledningar att ha någon som helst kontakt med honom framöver. Sålunda tog jag nu bort honom som vän på fejjan.

Puh, så skönt!

Read Full Post »

I slutet på april hade jag tröttnat på att vidarebefordra posten till M, så jag meddelade helt sonika att jag från och med maj skulle lägga hans post i en back i carporten. Samtidigt tipsade jag om att han kunde be posten returnera breven om det nu var så att han inte ville kosta på sig eftersändning. Alternativt kontakta avsändarna och ändra adressen manuellt.

I början på maj kom det något enstaka brev, men sedan har det varit stiltje på brevfronten. Tills för en vecka sedan då det började regna in diverse brev – och då främst till hans företag. Jag har gjort som jag bestämt och lagt all post i backen, men jag har ändå blivit irriterad. När det så damp ner ett brev från Kronofogden insåg jag att han förmodligen inte ens har adressändrat sitt företag.

Min känsla är att han har klarat sig ifrån jobba saker livet igenom genom att använda sig av ”strutsmetoden” och fått andra att göra saker åt honom eftersom man tröttnat. Därför var jag fast besluten att inte lösa hans problem med posten – vilket jag ju gör om jag returnerar breven.

Men när brevet från fogden kom kände jag att det här tar alldeles för mycket energi. Jag blir arg och besviken över hans respektlöst ansvarslösa beteende och nu får jag dessutom gå omkring och vänta på att fogdarna ska ringa på dörren. De har varit här förut…

Så för att slippa allt som har med M att göra har jag nu ringt till posten och meddelat att hans post inte ska delas ut här, och idag ska jag sno ett gummiband runt bunten i backen och lägga den på lådan för retur till avsändaren.

Det ska bli så skönt att slippa all hans post (man får väldigt mycket post när man struntar i att öppna sina brev och betala sina räkningar…).

Read Full Post »

Det ska visst bli riktigt eländigt innan det vänder.

I morse släppte jag av M utanför stadens vandrarhem. Jag sover på jobbet och han får inte vara i mitt hem när jag inte är där. Jag var schysst nog att ge honom pengar att betala sin sängplats med.

Jag hann halvvägs till jobbet när han ringde och sa att vandrarhemmet var fullbokat. Jag hade ingen lösning på hans övernattningsproblem. Efter en stund tinade jag dock upp (jag vet, jag är för mesig) och messade att han kan få sova ute på ”kontoret” . Han tackade nej till erbjudandet.

Tidig kväll får jag följande sms:

”Fick just reda på att hEXan (sonens mamma) tänker flytta *30 mil bort*. Orkar inte den striden också.”

Hur tolkar man det? Med tanke på hans depression, att han ansåg sig blivit utslängd (jag anser att han slängde ut sig själv) och att han varken svarade när jag ringde eller på sms där jag undrade var han befann sig, kändes det som att han var i stånd att ta sitt liv.

Så jag sms:ade och hotade med polisinblandning om han inte svarade på var han var. Han svarade då att han inte orkade prata med mig, men att han ordnat med övernattning.

Jag nöjer mej med det men kan inte låta bli att bli förbannad på att han överhuvud taget kontaktade mig, om han nu inte ville prata om det. Eller var det för att straffa mig?

Nåja, jag känner att jag gjort vad jag kunnat och hoppas på att jag kan sova gott i natt.

I morgon får han nycklarna och påbörjar flytt. Ääääntligen!!!!!

Read Full Post »

Han har ju tappat precis allt. Gick in i ”hans” sovrum för att hämta kläder i garderoben. Möts av en sur vinstank. Vänder mig om och ser vinfläckar på golvet. Han har alltså legat i sängen och druckit vin efter läggdax.

Jag kommenterade det hela med att han måste torka upp vinfläckarna så att inte golvet blir förstört. Fick ett mutter till svar.

Förmodligen vill han att jag ska gå igång och skälla på honom så att han kan känna sig ännu mer värdelös. Det tänker jag dock inte ge honom.

Read Full Post »

Older Posts »