Det dyra träningskortet har inte hjälpt ett dugg. Jag är precis lika otränad som för ett år sedan.
Min cykel är sönder. Och köra bil till gymmet gööör man ju bara inte. Så innan jag skulle börja träna var jag tvungen att lämna in cykeln på lagning. En riktigt bra undanflykt, eller hur?
Med ett träningskort känns det ju väldigt slösigt att träna hemma. Jag menar, betalar man en massa pengar för att träna ska man ju utnyttja det.
Dessutom känns det alldeles för stressigt att få in träning på lokal i vardagen nu när jag jobbar heltid. Roliga pass som ska bokas fungerar inte alls – jag ligger redan på gränsen för min bokningsbarhet. Och att gå dit (jomen, man skulle ju kunna ta bilen trots allt) och bara gymma blir liksom också till en bokning i min hjärna. Även om jag tänker att jag ska träna när andan faller på gör jag raskt upp ett schema i min hjärna.
Så igår sa jag upp mitt träningskort. Och idag sitter jag här med träningsvärk. Hemmaträning får bli grejjen framöver.